myski.blogg.se

Taxin var beställd till 20 över 3. På morgonen. Egentligen ville vi åka en kvart senare för att slippa vänta på flygbussen så länge men alla taxibilar var tydligen "upptagna" vid halv 4. Istället var vi på plats, helt ensamma, en halvtimme innan avgång. Det var kallt ute och fantasin sattes ordentligt på prov när vi fösökte föreställa oss att vi skulle vara ute i värmande sol om 9 timmar. 

 

Bussen kom till slut och körde oss hela vägen till flygplatsen. Med endast 50 minuter till flygets avgång skyndade vi oss genom alla säkerhetskontroller. Vilket visade sig gå på 7 minuter så vi fick ändå sitta och vänta på planet i tre kvart. 

 

Det var helt underbart att kliva av planet. Klockan var 1 på dagen och solen stod högt på himlen. Vi chansade på en buss in till Rhodos enda stora stad där vi efter en kort lunch fick hjälp att hoppa på en ny buss som skulle gå till "Faliraki". Det lilla samhället där vi skulle bo ett par nätter.

 

Alla var mycket hjälpsamma och vi blev hjälpta att hoppa av vid en tom busshållplats mitt i ett litet samhälle. Utan karta och internet visste vi inte riktigt var vi skulle ta vägen utan bad en man om hjälp. Vi frågade om han kunde engelska, angav adressen vi sökte och frågade om han visste var det låg.

 

Om han visste var det låg! Det skulle vara superlångt bort! Vi hade hamnat i HELT fel del av Faliraki. Men vi kunde vara lugna. Han hade lärt känna hotellägaren på en salsakurs. Om vi bara lät honom ringa ett samtal så skulle han veta var vi skulle ta vägen sen.

 

Jag förväntade mig en vägbeskrivning men när telefonsamtalet var över log han och sa att hotellägarens son skulle komma och hämta oss i sin bil. Han skulle komma om 3 minuter.

 

Den här fasansfulla beskrivningen om hur fel vi hade hamnat var något överdriven. Någon eller möjligtvis två kilometer fel hade vi hamnat men sonen var mycket trevlig och skjutsade oss med bilen ända fram till ingången. 

 

Under den korta färden fick vi se att alla butiker och mataffärer var stängda. I de flesta trädgårdarna hade gräset växt sig flera decimeter högt. Egenlitgen var det inte bara gräset som fått göra som det behagade, andra växter hade börjat växa på husen och vinden hade slitit bort målarfärgen från de små staket som avgränsade tomterna från varandra.

 

Hotellägaren jobbade inte bara med att driva hotellet utan även som engelskalärare och var såklart jätteduktig på engelska. Hon förklarade att säsongen inte hade börjat än utan skulle komma igång om ett par veckor. Det fanns en supermarket som var öppen mitt i samhället och eventuellt var någon av 100-talet pubbar som fanns på plats redan igång. Sedan fanns det en restaurang som var populär bland lokalinvånarna som alltid höll öppet.

 

Det kändes som att vi var de enda turisterna på plats när vi senare tog en promenad i omgivningarna. Hur skulle vi hålla oss sysselsatta i fyra dagar här? Senare kom allt att lösa sig jättebra men just du funderade vi på om det hade varit bättre att ha bott inne i staden.