myski.blogg.se

Den andra dagen sov vi ut. När vi väl kom ner till receptionen kom hotellägaren springades emot oss med en 10-euro-sedel i handen. Hon hade inte haft kontanter växel ge tillbaka till oss när vi betalade dagen innan utan hade lovat att vi skulle få det idag. Hon berättade att hon hade väntat på oss hela förmiddagen och att vi hade sovit jättelänge.

 

Vi gick lite oplanerat till busshållplatsen för att se när nästa buss kunde ta oss in till stan. Vi hade missat den bussen precis och nästa skulle inte gå förrän om en timme och tre kvart. 

 

I väntan på bussen gick vi runt i Faliraki igen. Nu fick vi se hur det var människor som jobbade med att rusta upp alla restauranger och butiker igen inför att turisterna skulle dyka upp. Det var palmer som blev trimmade, gräsmattor som blev klippta, falska stenmurar som fick gluggarna igenklistrade med nya stenar på ytan och avflagnade staket som blev målade i en hiskerlig fart.

 

Vi lyckades till och med få i oss lite mat. En liten gaturestaurang höll öppet. Men av de 20 rätterna som stod på menyn fick vi bara välja på två; kebab gyros eller kebab kyckling. Kebaben på Rhodos var över lag supergod med en massa tzatziki och färsk sallad i sig och de vi fick på det stället var inget undantag.

 

Väl inne i Rhodos stad tog vi sikte på den stora stenmuren som omgav gamla stan. Där spenderade vi hela eftermiddagen bland en massa snirkliga vägar och övergivna katter och hundar. Atmosfären var underbar och vi förstod av att tjuvlyssna på några svenska turister att platsen brukade vara överfylld med turister under sommarmånaderna. 

 

Inne i stan hittade vi en liten pärla till restaurang där vi delade på tallrikar med ihopplock och smårätter av diverse slag med allt från potatisrätter till ett stort fat med en massa grillat kött. Först satte de oss mitt ibland en massa annat folk på restaurangen men sedan sa de att vi turister borde slippa alla som satt och rökte och vi hamnade helt avskilt i ett eget rum. Vilket var lite märkligt.

 

Framåt kvällen hittade vi ut till öns nordligaste punkt där vi tog en massa vackra foton i solnedgången. Efter att ha cirkulerat ett varv runt en märklig kubisk byggnad på den nordligaste udden klurade vi ut att det borde vara självaste akvariemuseet. Jag joggade ner för trapporna till ingången för att se om det skulle var öppet någon dag när vi var där och råkar klampa rakt in i entrén. Jag blev helt ställd och stirrar först bara på mannen bakom disken men fann mig till slut i situationen och frågade om det var öppet. Han svarar att det var öppet till halv 9 på kvällen. Jag kikade lite diskret runt omkring i den lilla salen och konstaterade att det var helt folktomt.

 

Efter att ha stuckit ut huvudet genom dörren och uppmanat Gustav att komma, går vi en liten tur på det mycket lilla och mycket ödsliga museet. 

 

Akvarierna består av ett stort akvarium i mitten med en korridor runt om. På motsatt sida av korridoren är det små mini-akvarium jämte varandra. Man går alltså som i en tunnel med akvarium på båda sidor.

 

Det tog en liten stund att gå hela varvet. Vissa fiskar känner jag igen från vistelsen i Egypten, andra är helt främmande och vissa är rent av lite ruskiga. 

 

De ruskigaste är naturligtvis i det stora akvariet i mitten. När vi är längst in i korridoren får vi se att det är en spricka i just det stora akvariet och klaustrofobikänslan slår till. Var ska jag ta vägen om glaset spricker och jag får de stora fiskarna simmandes runt fötterna?

 

Vi tar sista bussen hem som går vid 9 och lyckas trots mörkret att hoppa av på rätt ställe. Precis som vi ska gå in på vårt rum kommer det en tjej och en kille i vår ålder gåendes i trappan. Eftersom vi inte sett så många turister på plats börjar vi prata med dom och får veta att hon är från Storbritannien och han från Tyskland. De är på väg ut för att ta en öl på en bar som de har hört ska vara öppen. Hallelujah, det kanske händer lite grejer på det här stället trots allt!

 

Gustav stänger dörren som vi just öppnat och låser den igen. Vi följer med ut till puben istället.

 

Och så slutade en mycket lyckad dag nummer 2.