myski.blogg.se

Jag har absolut fattat att alla affärer gör en stor sak av alla hjärtans dag. Att massmedier pumpar ut reklam om vad varje person måste skaffa sina käresta för att visa hur mycket de betyder. Det jag inte hade fattat var att det även hade blivit ett tillfälle för affärerna att ha rea och erbjudanden. Överallt en massa hjärtan, röd text och en man som sjunger smörsång i köpcentret. Som att det enda här i världen som verkligen betyder något är att konsumera och att vi bör göra det fort för att visa våra vackra känslor för alla medmänniskor. Burr.

 

Att vi gick omkring där på stan var ju mest för att klippa till mitt simkort till rätt storlek. Så att det skulle passa den mobil jag fått ärva. Och det var helt gratis faktiskt. Och en tjänst som var helt utan snirkeltext och smörsjungande trubadurer. Smidigt.

 

 

Kvällen bjöd på förfest och natten på kravalentine. En stor fest vid universitetet där dresscode är en overall som visar vilket program en studerar. 

 

Det är en så märklig grej. Först ladda för festen med en lång förfest och goa vänner. Leka lekar, snacka, tramsa, dansa. Förmodligen är det den biten som är bäst.

 

Klockan slår 12 och allt drar allt igång.

 

Cykeltur till universitetet. Alltid kaos. Det händer ju aldrig att alla kommer fram samtidigt. Någon saknar cykel. Någons kedja går av med en stor smäll på vägen. Komma fram. Invänta alla andra. Hamna på olika ställen i kön. Stå i kön i en halvtimme. Reta sig på alla som tränger sig. Fundera på om en själv ska tränga sig. Hindrar tanken innan den gått för långt genom att konstatera att det är en vakt som kontrollerar kön. Komma fram. Segerskutt över att vara inne. Direkt ställa sig i kö till garderoben. Vara noga med armbåga sig fram lagom mycket. Inte så mycket att en skäms men inte heller vara så lam att alla andra drar om en. Sedan ställa sig i kö till mat. Därefter leta reda på alla andra igen. Dansa på det ena dansgolvet. Gå för att kolla hur det andra dansgolvet är för att sedan oftast vända tillbaka till det dansgolv där en var först. Hålla koll på klockan så att den inte hinner bli för mycket. Då måste en ju köa ut också. Hålla koll på var alla andra är. Hålla koll på om en kan se någon annan som en känner. Kolla klockan igen. Leta reda på folk och säga att en ska gå hem. Hämta jackan. Gå ut. Cykla hem. Komma hem. Pusta ut, borsta tänderna och konstatera att klockan är jävligt mycket.

 

Men det är ju ändå så förbannat roligt.