17:32:00
Ett kuvert i gruset
Veckan har varit fullsmockad av aktiviteter. Barrundan som kåren arrangerat och som jag är på väg till känns som en segerfest för att fira veckans strapatser av histologipass och skärsår från knivar på labbet.
Kvällen blir helt underbar. Vi från min kurs är de som gått på programmet längst. Trots att vi egentligen bara gått halva utbildningen. Det säger ändå en del om nedtrappning av studentlivet som väntar.
Plötsligt känns det som att klockan är fem på morgonen men mobilen vittnar om att klockan är 23:34. Dags att gå hem och sova.
På morgonen när jag vaknar har jag feber. Jag som skulle och göra det sista på labbet idag. Det blir inga laborationer för min del, istället blir det sovmorgon till två på eftermiddagen och en motig cykeltur hem från Gustav med riktning mot min egen lägenhet.
Jag slås av hur underbart det är att komma hem till sig när en inte är så kry. Jag ställer cykeln på sin vanliga plats. Som tur är. För där möts jag av ett litet vitt kuvert som ligger i gruset. Jag funderar på hur det hamnat där och hur jag ska kunna hitta dess rättmätiga ägare.
Letandet blir inte långt för när jag läser vem det är adresserat till känner jag genast igen handstilen. Ja, jag reagerar faktiskt på handstilen i sig innan jag tar till mig att det är mitt eget namn står skrivet. Det högra hörnet har ett stämplat frimärke som föreställer Zlatan som gör en segergest.
Jag lyfter upp brevet som jag vet kommer vara från mormor och morfar och tänker att det var en väldig tur att brevbäraren tappade kuvertet just där och inte någon annanstans.
Väl uppe i min lägenhet tar jag fram min brevkniv som jag så sällan använder och öppnar kuvertet. Mycket riktigt är det ett alla hjärtans dag-kort från mormor och morfar.
Kortet sätter jag genast upp på kylskåpet. Den jobbiga dagen känns plötsligt mycket bättre.