19:02:41
Måndagsfika
Jag har överlevt nästan en hel vecka av diskmaskinsansvar på avdelningen där jag håller till. Alla är ansvariga en vecka var och ska samma vecka ta med måndagsfika att bjuda på.
Jag bestämde mig för att satsa stort! Två stora morotskakor borde räcka. Fram med alla ingredienser, skala morötter, mixa smet, värma ugn, in med kakor, vänta, känna med sticka, vänta, vänta lite till. Ha kakorna inne i ugnen så länge att jag till slut känner mig dundersäker på att de är klara. Ställer kakorna till att svalna.
Fixar glasyr, blandar, tjuvsmakar, lägger undan lite att ha till pannkakorna senare.
Breda ut glasyren över kakorna. Bli sugen på att tjuvsmaka den ena. Låter bli. Ställer in kakorna i kylskåpet.
Delar på kakorna för att de ska gå ner i förpackningar som ska rymmas i cykelkorgen.
Blir helt trött.
Kakorna är visserligen inte smetiga i mitten men har en gelékonsistens som visat att de är allt annat än klara i mitten. Trots att jag hade dem i ugnen så länge och kände medstickan. Hur lyckas jag...
Jag väckarklockan på att gå upp en kvart tidigare, åker till coop och köper färdiga kladdkakor. Jag har inte mer ingredienser till kakor som ska räcka till så många och jag orkar inte lägga fler timmar i köket.
Och oj vad smidigt det var! Kanske ska köpa kakorna direkt nästa gång!
Eller smidigt när jag väl kommit förbi självbetjäningskassan vill säga. Den var inte att leka med. Jag var tvungen att lägga ner min banan på en platta för inhandlade saker för att kassan skulle förstå att jag redan hade betalat för frukten. Knäppt tyckte jag. Medan kassören som blev tvungen att hjälpa mig nog tyckte att jag var knäpp. Så kan det gå.