myski.blogg.se

Vid bussterminalen i Göteborg väntade Lotta på mig i en klarröd vinterjacka från North Face. Hon log i kapp med det liv som de flesta halvstora städer, och så även Göteborg, bjuder på om fredagskvällar och vi gav varandra en jättekram innan vi babblade på som dårar hela vägen till pressbyrån. Där förseddes jag med ett eget pendelkort att använda på spårvagnen. Efter att ha letat upp lämplig spårvagn att åka med fortsatte snacket i sådan väldig fart att när vi var framme vid rätt hållplats hade jag inte den ringaste aning om åt vilket håll vi hade åkt eller var jag riktigt befann mig. Det var ändå en rätt skön känsla, att släppa kontrollen, följa efter Lotta och bara hamna i en trevlig lägenhet någonstans i staden Göteborg.

 

Väl på plats flyttade jag tillfälligt in i en bäddsoffa som egentligen var stor nog för två. Jag blev varnad för alla hemska och höga ljud som riskerade förstöra min sömn men jag sov otroligt gott båda nätterna jag var där. Kanske är jag van efter alla klockor och kylskåp som jag delat sovrum med hemma hos mormor och morfar. Kanske är det på grund av alla knak- och klink-ljud som jag utsatts för under min uppväxt på landet. Kanske var jag bara väldigt trött efter den långa bussturen.

 

Lördagen var som lediga dagar bör vara. Det vill säga lugn och gick i ett behagligt tempo. Ingen steg upp ur sängen innan 10, det blev en ordentlig frukost (ja, jag önskar kalla det frukost även om det säkert var klockan 11 på förmiddagen) och en riktig långrunda på stan. 

 

Redan på spårvagnen mot bussterminalen och bussen som skulle ta mig tillbaka till Linkan tänkte jag på att jag definitivt vill komma tillbaka igen, upptäcka mer av Göteborg och kolla in den nya lägenhet som Lotta och Anton är på väg till. Och åka spårvagn igen. Även om jag råkar säga tunnelbana hela tiden.