22:48:00
När problem inte är problem
Jag har grubblat mig sönder och samman hela dagen över vilken systemkamera jag vill slå till med. Sökhistoriken på google har gått från ”njurglomeruli”, ”metformin” och ”så klarar du av att sova dagen innan tentan” till ”bra systemkameror”, ”pricerunner” och ”prisvärda objektiv”. Det är egentligen inte så många krav jag har. Den ska bara vara lätthanterlig, snygg, inte väga för mycket, ta grymma bilder utan att jag behöver tänka över huvud taget (jag ska inte ens behöva leta efter något vettigt motiv utan bara kunna klappa lite på den så ska det komma fram superbilder som duger till förstasidan på de stora dagstidningarna) och såklart vara jättebillig. Hur svårt kan det vara?
Eller nej, det är nog snarare just de kraven jag inte har. Någonstans slutar de flesta kraven vid att jag ska kunna ta bilder i färg och att det är ett stort plus om det finns några olika inställningar att testa sig fram med. Hela söksystemet bland olika modellerna bygger dock på att jag ska veta vad jag vill ha. Annars sorteras ju inga kameror bort utan alla blir kvar och skriker på mig att just de är bäst och om de inte är bäst så är de mer prisvärda och är de inte mer prisvärda så finns det en massa mer objektiv att välja på till just den modellen.
Mitt i hårsliteriet, som började med samtidigt som jag kom till insikt i hur många tusen olika varianter av kameror som går att köpa, sneglade jag mot mina föräldrars gamla knöl till kamera som jag fått låna så många gånger och trivs så bra med. Jag insåg någonstans att den minst sju år gamla kameran egentligen har det som jag det mesta av det som jag söker i en kamera. Det är så utomordentligt fånigt egentligen att jag sitter och känner att jag riskerar köpa en dålig kamera. Bara för att den "bara" har 1600 i ISO, "bara" har 18 megapixlar och "bara" för att någon har kommenterat en youtubefilm med att "kamerans autofokus minsann inte klarade av att hålla bergskedjan i bakgrunden skarp när hen hängde sig ut i en sele över kanten till luftballongen och tog dessutom endast tog 5 bilder per sekund av pingvinen som flög förbi vilket resulterade i att den rosa nakenråttan som satt på pingvinens rygg inte fick en korrekt färgåtergivning eftersom den millisekund då solen återgav dess naturliga glans gick förlorad".
Okej, okej, okej, det är möjligt att det inte är tillåtet att hänga ut över kanten när du flyger luftballong, det är möjligt att pingviner inte flyger och min bror berättade tidigare idag att solen inte ger någon märkvärdig glans åt nakenråttor men om vi bortser från de små detaljerna.
Kanske behöver jag inte ta hänsyn till de kommentarena när jag ska välja ut en kamera för att fotografera mina nakenråttor, eftersom jag ändå aldrig flyger luftballong? Kanske vill jag mot förmodan, hör och häpna, inte ens fotografera några nakenråttor?
Jag skulle bara vilja ge min lilla sparbössa med pengar till någon jag litar på och be hen gå och köpa en fungerande kamera till mig samtidigt som jag sätter öronpropparna i och håller för ögonen med mina händer. Och hen skulle sedan komma tillbaka med en okej kamera och därefter helst inte berättar för mig att det eventuellt finns någon annan som är finare, bättre eller går att köpa till ett lägre pris. För någonstans är jag helt övertygad om att om jag inte var rädd för att göra bort mig och välja fel skulle jag vara nöjd med nästan vilken kamera som helst.
Efter att jag hade sneglat klart på mina föräldrars kamera gick jag istället fram till den och lyfte upp den gamla mackapären. Det visade sig att den hade legat orörd sedan i somras och när jag gick igenom minnet hittade jag en massa bilder från Frankrike i somras som vi inte orkat radera. Fina tider.
