14:32:24
Första förflyttningen
Vi såg till att bli skjutsade direkt från saltgruvan till busstationen. Med nästan två timmars marginal till dess att bussen skulle gå hann vi med att äta middag på den intilliggande gallerian. Vi gick tull bussen med mycket tid till godo och fattade till en början ingenting. Det visade sig att vi av slump ställt oss vid helt rätt hållplats. Kvart över nio gick bussen och vi började vår avresa bort från Krakow och bort från Polen.
Det var halvmycket folk på bussen och det gick utan problem att breda ut sig lite. Vi brummade på i jämt tempo med undantag från en dryg halvtimmespaus på en bensinmack vid ett på natten. Jag sov i entimmes perioder fram till kvart över fyra då vi var framme i Bratislava.
Staden var stilla liksom luften. Det hade börjat ljusna. Vi började kolla efter tåget vi skulle åka vidare med men insåg att stationen inte hade några räls. Bratislava hade separata stationer för buss och tåg.
Efter en snabbkik på kartan och lite hjälp av kille som gick förbi och pekade ut var vi var kunde vi konstatera att nästa station fanns på gångavstånd ett par kilometer bort. Så vid valv fem på morgonen promenerade vi fram, alla sju, med sikte mot nästa station. Ju närmare vi kom tågen, desto mer folk blev det som var ute och gick på trottoarerna.
Vi kom i lagom tid till stationen för att hinna köpa biljetter mot Budapest, äta lite frukost och gå till toaletten för att borsta tänderna.
Väl framme i Budapest bokade vi ett billigt hotell där vi tänkte stanna en natt. Vi satt länge i receptionen och använde det wifi som fanns där. Katrin hittade en lägenhet i centrala Budapest som vi kunde på i de nästkommande två nätterna. Rizad hittade ett populärt matställe som vi bestämde oss för att gå till. Vi fick ändå inte checka in på hotellet förrän två så vi behövde fördriva tiden till dess och vi var ändå hungriga.
Matstället var en åtta kvadratmeter stor restaurang med hög rockmusik dunkande i det åtta kvadratmeter stora köket. Det enda som skiljde de båda utrymmena åt var disken från vilken en kunde beställa. Hela konceptet byggde på upphottade varma mackor och roliga soppor som en fick serverade i pappmuggar. d. När de tog beställningar frågade de efter ens namn som de sedan ropade upp när maten var klar.
"What's your name?"
"My"
"Sorry?"
Jag bestämmer mig mig för att bokstavera på englska. "M, Y"
"Ah" svarar mannen i kassan och skriver Emvaj på beställningen.
Jag tar ett djupt andetag för att förklara att han missförstod mig men sen ler jag bara och tänker att det är strunt samma. De hade samma system på ett matställe i Polen och där slutade det med att de inte försökte säga mitt namn över huvud taget utan bara sa min beställning.
Till slut kom utropet "Emvaj" och jag fick mitt bröd med fyra sortersostar. På samma gata hittade vi både ettfik att ta en kaffe på och ett elektrotekniskt museum som vi kikade in i. Med allt på ungerska och mest en massa gamla prylar som viinte förstod funktionen på var det inte mycket att hurra för. Men det fanns i alla fall lite mockajänger som vi fick leka med. Sedanskyndade oss hem till hotellrummen för att checka in på rummen och få lite sömn.
Jag vaknar tre timmar senare av att Gustav kommer tillbaka från duschen och minns inte hur jag gick och la mig. Vi rycker upp oss och den här gången har Katrin googlat fram en restaurang i närheten som ska vara prisvärd. Vi går ner för en trappa och kommer ner i en källarlokal. En kvinna tar beställningarna och försvinner. Vi är helt ensamma i hela restaurangen och kvinnan kommer inte tillbaka. Vi märker att musiken som spelar i bakgrunden är spotify med reklam som går igång med jämna mellanrum. Efter ett tag kommer kvinnan tillbaka och ger oss vår dryck innan hon försvinner ut i köket igen. Musiken stannar till slut och det blir helt tyst i lokalen. Spellista på spotify var slut. Efter ett bra tag kommer kvinnan ut med all vår mat som är rejäla och goda portioner.
När vi ska gå ber hon oss att poängsätta hennes restaurang på tripadvisor. Förmodligen så att fler ska hitta dit. Richard frågar henne om det var hon som lagade maten. Hon svarar undvikande men kommenterar ändå att hon är nöjd med såsen som hon har gjort. Jag är helt övertygad. Hon var enda servitrisen och enda kocken där just då.
Vi fortsätter efter Katrins googlande och försöker hitta en pub som ska ha rolig ungersk musik. Helt plötsligt försvinner Katrin in bakom en stor klängväxt och utbrister att vi är framme. Alla lutar sig fram och tittar in under växten. Där innanför finns en innergård med långa bänkar där det sitter ungrare och turister om vartannat. Efter att ha suttit ute en stund går vi in i en välvd sal. Vi hinner inte sitta länge innan det dyker upp två killar med märkliga instrument som jag inte sett tidigare. Den ena ser ut som en säckpipa med för många pipor, den andra som en kombinerad gitarr, fiol och nyckelharpa. De spelade traditionell ungersk musik och efter ett par låtar förklarade de sina instrument och visade hur de fick ljud i dem. Därefter skulle alla 25 personer som satt i rummet och lyssnade upp och dansa i en ring medan de spelade. Vi gick runt runt i ring ett bra tag och var rätt svettiga när vi satte oss ner igen.
På natten sov jag gudomligt gott. Det var inget lyxigt hotell på något vis men sängarna var rejäla och det var inte en sovsal med 11 andra människor i samma rum.