13:54:41
Så kom tyskan till användning
Vi vaknar upp i lägenheten som vi hyrt och som ligger i det lilla samhället Bibinje utanför Zadar. Den ligger visserligen fint med havet tio meter bort från tomtgränsen men det saknas en del saker som vi blivit lovade när vi betalade för den. Mannen som hjälpt oss hitta till rätt hus och som hjälper en vän att hyra ut stället tycker det är pinsamt att det saknas saker och erbjuder oss att bo i en av hans lägenheter under de resterande nätterna. Utan att behöva betala mer än det vi redan har betalat. Vi måste dock vara medvetna om att det är mycket längre till vattnet. Hela hundra meter faktiskt.
För en person som är van vid att ha många mil till havet var 100 meter hit eller dit inget som jag brydde mig om och de andra verkade känna likadant. Mannens svärmor möter upp fyra av oss och lotsar oss till det nya stället. Tanken är att vi ska se stället innan vi bestämmer oss för om vi ska flytta dit.
Kvinnan börjar prata på tyska och jag inser att det bara är jag av oss fyra som har läst tyska i skolan. Plötsligt går kommunikationen på stapplig tyska via mig. Jag som inte läst tyska på flera år. Kvinnan berättar att hon har fått lära sig tyska i skolan medan hennes barn har fått lära sig engelska. Mirakulöst lyckas jag fråga om både sängar, betalning och får berättat för mig att lägenheten är nyrenoverad. Trots ringrostig tyska.
Hon visar oss till samma hus som hon själv bor i med sin dotter, dotterns barn och dotterns pojkvän. Vi ska bo på tredje våningen. Det enda kruxet är att AC:n inte klarade av att kyla lägenheten. Inte mer än ungefär 2 kvadratmeter precis framför sig. Men det är bara att leva med. Den förra lägenheten hade faktiskt inte någon AC över huvud taget. Lite senare upptäcker vi lite fler tveksamma saker. Så som att duschen inte har något avlopp. Alls. Inget alls. Däremot har badrummet ett avlopp mitt på golvet. Efter varje dusch är det därför vatten i hela badrummet. För det går liksom inte att göra på något annat vis än att låta tröskeln in till duschen svämma över och rinna ut över hela kakelgolvet och, om en har tur, leta sig fram till avloppet.
Värdarna i sig kompenserar dock de mer tveksamma delarna av lägenheten. Bland annat får vi färska grönsaker från trädgården så som solmogna tomater, grukor och paprikor.
När vi inte badar sitter vi mest stilla. Det är för varmt för att röra sig. För varmt för att bli hungrig. För varmt för att över huvud taget tänka. Folk turas om att sitta på de kvadratmeter som AC:n klarar av att kyla ner. Framåt kvällen sticker Katrin, Patrik och Elin in till Zadar. Vi övriga åker först två timmar senare. När solen faktiskt har gått ner helt och det bara är typ 27 grader ute.
Inne i Zadar myllrar det av turister. Efter ett stopp på en restaurang med havstema följer vi strömmen av människor som rör sig och hamnar i någon massvandring längs havet. Det stilla ute och temperaturen är riktigt behaglig nu när det blivit kväll. På vägen möts vi av ett lysande golv med oklar funktion där folk samlas för att ta foto. Golvet är inte märkvärdigt stort, inte galet lysande, har ingen speciell musik och reagerar inte när en går på det. Men det verkar som att alla andra promenerar ett varv på golvet så det gör vi också.
Gustav försöker få del av den lilla AC vi har.
Solen går äntligen ner
