20:16:01
Tung dag
Vi fick slita oss upp ur sängen vid halv 8. En buss skulle ta oss till Auschwitz om en timme. Upp en trappa, äta av den sockersöta frukosten som ingick i hostelavgiften och sätta på sig kläder. Jag gjorde ett försök att gå till ett av apoteken som fanns runt hörnet, jag hade fått ordentligt med skoskav på ovansidan av mina tår på en foten. Märkligt, det hade jag aldrig varit med om förrut. Det fick gå utan skoskavsplåster för apoteket hade inte hunnit öppna än.
Vi blev hämtade precis utanför ytterdörren och åkte i en knapp timme ut från Krakow. Väl på plats stannade vi på en stor parkering med turistbussar över hela sig.
Vi fick gå igenom en säkerhetskontroll, lämna ifrån oss alla väskor som var större än ett A4-papper och blev sedan tilldelade hörlurar och en guide. Guiden pratade på engelska i en mikrofon så att vi kunde höra vad hon sa i hörlurarna.
Vi fick gå igenom baracker. Gigantiska baracker som fortfarande hade varit allt för små för de stora mängder fångar som tvingats in överallt. Vi fick se köket där de lagat till de 1500 kalorier mat som fångarna fick att äta varje dag. Vi fick se baracker fyllda med skor, med proteser, med kläder, med köksutrustning. De som förts dit visste inte vad de skulle vänta sig så de hade tagit med allt de kundes tänka behöva i ett vanligt hushåll. Och allt hade tagits ifrån dem. Tydligast intryck gjorde rummet där det fanns kubikmeter efter kubikmeter av människohår. Hår som nazisterna sålde, gjorde tyg till uniformer av och stoppade madrasser med.
Och vi fick se rummet. Ett litet rum rum som hade fungerat som gaskammare, där nazisterna hade pressat in hundratals kvinnor, barn och män som skulle dö en plågsam död.
Vi blev skjutsade med buss till en annan del av Auschwits som hade byggts upp när det första lägret hade ansetts för litet. Med större gaskammare och mängder med baracker. Där fanns även tågstationen som alla fångar skjutsades till i alldeles för små vagnar. Många baracker var uppbrända och gaskamrarna helt förstörda. Nazisterna hade gjort ett desperat försök att sudda ut alla spår. 9000 personer hade jobbat där. Alla som hade hittats efter andra världskriget hade dömts till döden.
I bussen hem somnade vi. Alla 7. AC:n i minibussen nådde inte oss som var längst bak i bussen och under de 7 timmar som vi hade varit borta hade vi inte fått någon lunchpaus alls så vi var helt färdiga hela högen. Väl tillbaka i stan delade vi genast upp oss för att äta mat och dricka mängder med vatten. Katrin och jag hittade ett fint sushiställe. Runt grabbarna som gjorde sushin fanns det ett långt barbord där en kunde sitta och äta. Kanten närmast köksdelen hade ett dike med vatten där det åkte platta båtar som de som lagade maten kunde ställa små tallrikar med sushi på.
På vägen till sushistället och tillbaka såg vi barn som jagade stora såpbubblor på torget och en blåsorkester som spelade glatt med en stor publik runt omkring sig.
Vi möttes upp med alla andra och gick runt på stan en stund innan vi gick runt till ett par olika uteserveringar och delade på vegetariska pizzor till middag.
På vägen hem var det en gigantisk buss som åkte runt på en stor scenyata på torget. Uppe på taket på bussen gick det en balanslina som ett par olika akrobater balanserade på. Den dundrade musik mellan husväggarna och de hade rök och ljuseffekter. Trots att vi inte förstod ett ord av vad de sjöng stod vi och fascinerades av showen till dess att den plötsligt var slut efter tio minuter. Vi hade kommit precis i slutet.