12:15:40
Vezgin
Här om dagen var jag på middag hemma hos min T6-handledare. Hon hade bjudit hem alla på universitetet som forskar inom samma forskningsområde på knytis till sig.
Jag och två andra blev erbjudna skjuts med bil av en av de som arbetar på avdelningen. På väg mot platsen där jag skulle bli upphämtad får jag ett mail från min handledare. Det är skickat till oss fyra som ska åka bil tillsammans och frågar om vi kan ta med oss gafflar från lunchrummet om vi fortfarande är kvar på labbet.
Jag är visserligen inte kvar men mötesplatsen vi bestämt ligger precis vid universitetet. Jag går upp för trapporna till avdelningen, blippar mitt kort för att komma in och möts av den tomma och släckta korridoren. Jag skyndar mig in lunchrummet och känner mig som en tjuv när jag tömmar besticklådan på gafflar. Jag har visserligen en giltig anledning till mitt handlande men det känns ändå skönt att ingen ser mig.
Efter att ha gått ner till bilen är nästa problem att hitta rätt väg. Vi försöker få igång en gps på någons mobil. Till slut får vi igång en på engelska eftersom hälften av personerna i bilen inte har svenska som modersmål. Vi skrattar åt hur den försöker att utala alla svenska namn. "Vägen" låter snarare som "vezgin".
Vi hittar till slut fram. På plats är det forskare av alla ranger, läkare och studenter i en salig blandning. Nationaliteterna är många så en majoritet av samtalen förs på engelska. Stämningen är helt underbar och jättetrevlig. Jag kan inte låta bli att hoppas att jag i framtiden kommer hamna på en arbetsplats med samma härliga stämning.
Ovve-sittning 2015