20:01:01
Dagen vid tornet
Efter kulturchocken Florens var vi redo för ett par lugna dagar ute vid havet. Vi hade listat ut att det blev billigare om vi passerade Pisa istället för att åka direkt ner mot stranden utanför Rom så planen var att ta ett par timmars sightseeing där.
Vi hoppade av i Pisa för att sedan gå rakt igenom hela staden,rätt fram till det lutande tornet. Jag hade någon slags föreställning om att vi skulle kunna sitta där på en gräsmatta och fika i solen men det hade de som ombesörjde tornet satt stopp för. Alla gräsytor runt tornet var perfekt klippta och väl inhängnade. Överallt fanns det skyltar som beskrev boten en skulle tvingas betala om en beträdde gräsmattan. Istället fick vi fika på asfalten, på den sidan av tornet som gav skydd från solen. Samtidigt var vi trots allt rätt fascinerade, det där tornet lutade mer än vi båda tänkt oss.
Efteråt hittade vi ett fantastiskt gulligt fik där vi hann äta tomat och mozzarella innan det var dags att åka tåget vidare.
Nu satt vi på tåget i nästan tre timmar. Innan vi kom fram till vår destination hade nästan alla hunnit hoppa av. När vi hade en halvtimme kvar var det bara en handfull till i hela vagnen. Landskapet såg annorlunda ut här nere och hade mer likheter med Spanien medan norra Italien snarare hade liknat Frankrike.
Vi hoppade av på en station som hette Santa Marinella och började därifrån ta oss till fots genom samhället. Den här gången hade vi åter beställt boende via aribnb och skulle hitta till någons privata hus. Planen var att vi skulle sova i en dubbelsäng, utställd i ett tält på tomten. Vi hade tillgång till hela huset men just sovplatserna var placerade ute på tomten.
Vi stannade i en matbutik på vägen eftersom vi inte hittade öppettiderna någonstans och var rädda att butiken kanske skulle stänga snart. Vi hittade snabbt på en middag och började vända och vrida på olika burkar i ett försök att lista ut vad de innehöll.
Då kom det fram en italiensk man och petade Gustav på axeln. Han såg mycket glad ut, pekade på Gustav och på mig och började, vänd mot Gustav, prata i rask takt på italienska. Gustav svarade på engelska att han tyvärr inte pratade italienska varpå mannen svarade "Ah, Inglese" men ändå fortsatte prata på italienska. Han gestikulerade med armarna och vi förstod att han kommenterade hur långa han tyckte att vi var. Gustav svarade igen, denna gång på svenska att han var hemskt ledsen men han förstår inte alls vad vi säger men mannen log bara stort och fortsatte prata. Därefter upprepade vi flera gånger att vi tyvärr inte förstod vad han sa, Gustav samtidigt som han kollade på mig och började skratta. Sedan såg det ut som han pratat färdigt och då nickade vi nöjt till varandra alla tre och fortsatte genom butiken.
När vi kom till kassan och precis hade betalat tog kassören genast tillbaka kvittot, kollade på det, strök över en siffra, skrev dit en ny och räckte oss lite pengar tillbaka. Han hade tydligen glömt att dra av rabatten på tomaterna.
Med matkassar i händer började vi så gå den sista lilla biten upp till platsen där vi skulle bo. När vi kom fram till rätt gata stod där någon som genast förstod vilka vi var och började vinka in oss. Det var Dimitri som vi skulle bo hos. Han visade oss runt. Dimitri var otroligt vänlig och visade oss runt. Inne i huset låg det saker precis överalt. Framförallt var soffbord, soffor och stolar fyllda med kläder. Han visade oss var toaletten var och gick sedan ut till tältet. Det var däremot helt rent, sängen var nybäddad och fläkten stod där som utlovat. Tälten stod i skydd under ett tak fullt med vinrankor som innehöll tusentals vindruvor. Jag frågade om de gick att äta. Om vi ville var det bara att vi tog för oss men det var inget han rekommenderade, de var så smaklösa och inte helt mogna än. Vi tog några senare och de smakade jättebra. Alltså smakade de säkert helt fantastiskt engentligen.
