17:02:28
En av många lyckliga dagar
Ösregn var det utlovat. Dropp. En droppe vatten tränger ner genom håret och når hårbottnen. Dropp. En till. Nu kommer det. Jag tar jackan över huvudet. Vi sneglar upp mot den olycksbådande himlen. Sedan kommer det inte något mer. Vi håller tummarna att det ska låta sig hållas och riktar blickarna mot skolan istället. Överallt sticker det ut huvuden med studentmössor på som skikar ut över folkmassan. Någon ser sina anhöriga och vinkar entusiastiskt. Någon hälsar studenterna att livet börjar nu. Pft. Snacka om ångestutlåtande.
Efter lång väntan kommer de så ut. Den ena klassen efter den andra till självvald musik. Sedan upp på flaken och iväg, vi kommer ses hemma några timmar senare, på studentfesten.
De klarade den här gymnasieresan galant, mina småbrorsor! Och livet, det började för länge sedan, fortsätt på samma sätt bara så blir det bra i fortsättningen med!
