01:02:42
2019-04-01 - De talar ändå
Det ingår traditionell japansk frukost i boendet. En upplevelse bestående av en vackert upplagd skiva makrill på något slags grön blad på en fyrkantig svart tallrik. I andra änden av tallriken ligger två skivor av en inlagd röd grönsak. I en liten ask ligger fermenterade sojabönor med senap och sås. I en skål ligger kalla kokta grönsaker. I ytterligare en skål ligger färska grönsaker med salladsdressing. En liten kopp innehåller något slags ägg. Det ser ut att vara mycket lätt pocherat men har samtidigt flutit ut lite halvt och ser framförallt mest ut som ett rått ägg lagd i kall buljong. Alla dessa skålar står framdukade på bordet när vi anländer klockan 8. Nämligen den senast möjliga tiden att få sin frukost serverad. Vi får dessutom själva ta ris, grönt te, misosoppa samt kaffe. Så fler kärl på bordet blir det. Varken jag eller Gustav klarar av att äta ägget men resten petar vi oss. Trots att vi klev ur sängen för 15 minuter sedan och alla små ting äts med pinnar.
Efter vår tappra insats med frukostmaten belönar jag mig med ett bad i hotellets onsen. Det varma vattnet har utsikt genom ett skyltfönsterstort glasparti som vetter ut mot en liten miniträdgård där staketet är höga bambuväggar. För att skymma insynen.
När vi sedan går ut i staden Takayama sjuder den av trevlig stämning mellan snöfallen. Många är i sedvanlig ordning dåliga på engelska men räds inte för att prata med oss.
En kvinna i en ateljé har införskaffat en liten översättningsapparat och knappar glatt in svenska efter att vi svarat att vi är ifrån Sverige. Detta trots att vi insisterar på att engelska går bra. Vi misstänker att apparaten utan internetuppkoppling nog har begränsad svenska. Men där får vi fel. Grammatiken bli ibland lite märklig men allt är förståeligt. Kvinnan lyckas visa upp båda sin pappas gamla festivaldräkt och dockorna hon fått från sin mormor genom att tala in i den lilla apparaten och låta den läsa upp svenska för oss.
Andra behöver varken engelska, översättningsapparater eller gensvar. De talar ändå.
