09:10:00
2019-03-24 - Havstulpaner och småmynt
Efter drygt 3 timmars promenerande, ungefär hälften uppför och hälften nedför berget, är vi trötta i fötterna. Trots att ön är full av folk verkar de flesta inte gå till toppen utan ta linbanan istället och det är en bra stund sedan vi såg någon annan än varandra. Den täta gröna skogen med slingrande vattendrag öppnas upp till en välskött park. Under några blommande körbärsträd står en hel flock med rådjur och äter hö. De är vilda men har vant sig vid alla mänskliga besökare på ön Miyajima. Det är vindstilla, eftermiddagssol och underbar temperatur i luften denna söndag. När vi går längs med vattnet inser vi att havsytan är lägre än tidigare. Tidvattnet har gett en lägre vattenyta och den stora röda porten står på barkmark till skillnad från i förmiddags.
Mängder med människor står vid porten. Lutar hela kroppen emot den och står så med slutna ögon en stund innan de tar ett par steg tillbaka igen. Vi vandrar ut mot porten och ser snäckor och havstulpaner som vittnar om att stranden nyss varit havsbotten. Precis runt monumentet av orangerödmålat trä är det fullt av mynt. Människor kilar in små en-yenmynt, motsvarande 10 öre, i alla sprickor de kan finna i den heliga porten. Många har ramlat ner och täcker den närmaste havbottnen runt omkring. Gustav tar själv upp ett mynt och kilar in det så långt upp han når.
"Can we take a picture with you"
"Yes, of course" svarar jag, van vid att grammatiken är sådär och räcker mig efter deras kamera för att hjälpa dem ta ett foto. Men nej, de menar att de vill ta ett foto tillsammans med oss. Just som fotot ska tas frågar de var vi är ifrån och när vi svarar "Sweden" ger de i kör ifrån sig ett ljudligt högfrekvent "åååååå".
